fredag 20 maj 2011

spruta!


I onsdags tog jag en glad ovetandes Molly till södertull för att få sin 3månaders vaccination. Vi började med de vanliga rutinerna, vägning och mätning. 5600 g var nya vikten och 61 cm lång. Efter det fick hon sitta i mitt knä med bara body så hennes små söta lår skulle kunna få varsin spruta. Första sprutan gick ganska bra. Lite småljud kom och Ylwa var snabbt framme med en liten sjungande nalle så Molly fick annat att tänka på. Andra sprutan var inte lika rolig och det blev höga skrik och gråt. Stackars stackars liten. Många pussar och kramar senare så blev det lite lugnare och vi kunde traska hem igen med ett plåster på vardera lår. Gick en extra liten omväg för att få Molly att sova i vagnen och det lyckades galant. Molly sov så gott när jag närmade mig dörren till huset. Öppnade och tryckte på hissöppningsknappen och försökte få in vagnen samtidigt som jag får hålla i den 2ton tunga ytterdörren. Efter lite bök fick jag äntligen in vagnen och styrde in den mot hissen. Halvägs in så slutar den automatiska "hålla upp hissdörren" att fungera och dörren drämmer rakt in i vagnen = klarvaken Molly. Bye bye egentiden med kaffe i handen. Dagen flöt dock på bra och Molly verkade inte så besvärad av sin vaccination. Molly satt i babysittern och jag städade och fixade här hemma eftersom vi skulle ha finbesök på kvällen, Daniel och Carina. Vid 4 slocknade Molly och en timme senare vaknade hon och bara skrek och skrek. Inget funkade. Testade att amma och då var hon tyst men så fort hon släppte bröstet så var hon otröstlig. Inget funkade utom att ligga i vagnen och köra över trösklar. Jag gick runt runt i lägenheten och till slut somnade hon lagom till att gästerna dök upp vid sjutiden. Daniel och Cina kom och vi hann med att äta och prata GBG-varv innan nästa skrikomgång kom igång. Denna gången var det lite bättre men hon var inte riktigt nöjd. Amning, pussande och ett pyjamasbyte så blev det ännu lite bättre och hon somnade in för natten vid 22tiden. Detta är typ första gången som Molly har skrikit och inget av följande har hjälpt: mat, blöjbyte, sitta upp istället för att ligga, ligga ner istället för att sitta eller napp. Tänkte så att vi är så lyckligt lottade att vi inte ha fått ett kolikbarn. Hur klarar föräldrarna att ständigt ha ett skrikande barn??
Dagen efter fick vi tillbaka vår glad dotter :)

// Sandra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar