Kidsen sover och jag tänker skita i allt vad städning heter och sätta mig och glo på film..
Har länge tänkt att jag skulle se tsunamifilmen med ewan mcgregor så den fick det bli. Jag har alltid varit väldigt berörd av det som hände, har inte känt någon som varit med som tur är, men har läst extremt mycket om olika livsöden och även några böcker från de som överlevt.
Familjen som det handlar om är en mamma och pappa och deras 3 barn. Börjar lugnt och fint med incheckning på hotellet och mysiga kvällar vid stranden. Dagen kommer, tsunamin kommer. Familjen splittras naturligtvis i vattenmassorna. Jag får en stor jävla klump i magen. Det där kunde varit min familj. Jag kan inte låta bli att gråta. Jag mår fysiskt illa. magen vänder sig och jag vill kräkas, huvudet snurrar och jag känner mig verkligen svimfärdig. Stänger av filmen och kan med nöd och näppe ta mig till soffan eftersom hela rummet nu snurrar.... fy fan.. det där kan jag inte se på mer. Alldeles för realistiskt... det där med städning var kanske inte helt fel nu när jag tänker efter....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar