begär

Idag hände det. Jag var som en narkoman som behövde en sil, alkoholisten som behövde en sista slurk sprit, min kropp begärde och min hjärna kunde inte längre hindra..

jag behövde coca-cola!!!

Har haft en 33 cl colaburk i kylskåpen från första dagen jag började med GI (20 november) och den har fått stå kvar ett bra tag utan problem. Tills idag... Jag har lätt kunnat titta förbi den och ta min gurka, ägg eller skinka varje gång kylen skulle öppnas men de senaste dagarna har den dragit min blick. Idag liksom skrek den åt mig.. ta mig, ta mig, jag vet att du vill ha mig...

och idag tog jag den.

Men det var ganska många faktorer som spelade in

1) min allra sista mammavecka påbörjas

2) Molly är förkyld, extremt mammig och lätt gnällig om dagarna.

3) Första dagen på röda veckan

4) Jag känner mig själv halvkrasslig och förkyld

5) är sjukt trött och i stort behov av lite uppiggande dryck

6) mjölken till kaffet var slut

7) Henrik var inte hemma och kunde stoppa mig

alla dessa saker tillsammans gjorde att det inte gick att hejda. Inget i hela världen hade kunnat stoppa mig från att öppna denna ädla dryck.

11.15 sa det klick och svart dryck hälldes ner i mitt favoritglas. 11.16 sattes glaset mot min mun och första klunken var nere... Magiskt? nja... Det var inte gott. Det smakade inte som vanligt. Det smakade bara socker och jag kunde riktigt känna hur det frätte på mina tänder. Tog klunk nr 2. inte bättre... satte ner glaset och väntade en stund. klunk nr 3. Nä, detta var inte gott.

resten av colan hälldes ner i vasken och så var det med det.

// Sandra