Barnakuten

Idag började dagen som alla andra dagar. Vi gick upp strax efter åtta. Gjorde gröt och Molly fick även en fullkornsmacka att tugga på. Allt var som vanligt till ca en kvart efter maten. Det var gråt och skrik och tårar. Inget hjälpte, gå i stolen, sitta i babysitter, kramas och pussas, napp, gå runt i lägenheten. Inget hjälpte. Tänkte att det kanske var magen som krånglade (jävla fullkorn) så vid halv tio så gick jag o lade Molly i sängen. Hon brukar normalt sova vid halv 11, 11. Hon somnade efter kanske 10 min och då hade det varit skrik varannan minut.Tänkte att får hon bara sova lite så blir allt bra när hon vaknar. 30 minuter senare vaknar hon och gallskriker. Ringer BVC och talar in meddelande. Börjar bli smått orolig själv då jag inte kan trösta henne alls. Ringer 1177 och pratar med en sjuksköterska. Hon hör Molly skrika hela samtalet och hon beslutar att vi ska åka till akuten och hon skickar vidare våra uppgifter dit. Så på med kläder i ilfart och ner med en skrikande Molly i vagnen. Tror aldrig jag gått så fort någon gång. Givetvis så är det uppförsbacke HELA vägen till sjukhuset. Framme helt svettig och orolig. Fick tid ganska snabbt och när vi väntade på vår tur så var hon ganska lugn. Hade ju mycket att titta på. Fick komma in och blev inskriven och ganska snart så var det skrik igen. sjuksköterskan konstaterade att hon hade väldigt ont någonstans men hon kunde inte lista ut var. Ingen feber dock. Blev skickade till ett rum och väntade på läkare. Läkaren kom in efter några minuter och lyssnade på hjärtat och sen var det kläm på magen. Trodde kanske det var mackan och inget baj hade kommit på heladagen. Men magen kändes ok tyckte han. Så fullkornen hade fått ta till sig ganska mycket svordomar av mig helt i onödan :) Sen var det koll i öronen. Det gillade INTE molly. Skriken var enorma och mycket riktigt så var det öroninflammation i ena örat och början till det i det andra. Kåvepenin blev utskrivet och alvedon och nässpray fick oxå följa med hem. Första dosen fick hon vid 2 och då även en alvedon. Hon blev genast mycket bättre och jag fick dagens första leende sen klockan 9. Nu sover hon sött i sin säng och jag är mycket lättad att jag fick ett svar varför hon var så olycklig. Kändes inte bra att inte kunna trösta sitt barn när man såg att hon hade väldigt ont. Nu ska vi bara ta oss igenom 5 dagar där hon ska få medicin 3 gånger per dag. Lilla stumpan....

// Sandra