vår bebis!

Idag var det dax för ultraljud! 

Var och hämtade upp Henrik vid 13.00 så vi skulle ha gott om tid till att hitta parkering och komma i tid för vårt UL som skulle börja 13.30. Vi körde till en parkering, där var fullt. Vi körde vidare till P-huset där var det fullt. Jaha. då började vi köra runt KK och kolla på de små parkeringsplatserna. Där var det fullt. Nu började klockan bli 20 över och vi hade fortfarande ingen parkering, började bli lite småstressad. När jag dessutom hamnade i ett vägbygge och varken kom framåt eller bakåt och Henrik så smart yttrade sig hur jag skulle köra! så flippade jag ut totalt och började naturligtvis gråta. 5 min i halv bestämde vi att Henrik skulle släppa av mig och att han fick leta vidare efter parkering. 2 minuter i halv satte jag mig i väntrummet fortfarande lite snyftandes eftersom jag av någon anledning inte kunde sluta gråta. Mitt namn ropades upp och fortfarande ingen Henrik. Jag gick fram till min barnmorska och skakade hand och skulle säga ett glatt hej.. men det var ju dömt att misslyckas :)  Började stortjuta så fort jag kom innanför dörren till undersökningsrummet och båda barnmorskorna såg väldigt förvånade ut. Försökte få fram att jag egentligen inte var så särskilt ledsen utan mest stressad och ville att Henrik skulle komma men det var näst intill omöjligt att prata i mitt hysteriska tillstånd. Fick lite vatten och efter lite stillasittande och försäkran om att de skulle meddela Henrik så fort han kom om vilket rum vi hade så kunde vi börja undersöka vår bebis. Efter 5 min kom Henrik in genom dörren och allt fick ett lyckligt slut. :) 

Ja herregud! det var verkligen inte så här vi planerade att detta fantastiska ögonblick skulle vara :) 

som tur är har vi skrattat åt detta hela kvällen! 

Undersökningen gick jättebra och allt såg normalt ut. 

Bebisen väger 230 g, har ett perfekt hjärta och sparkar och rör sig hela tiden. 

// Sandra